Stories from Mumbai

Som expat i Indien har du chaufför. Eller som i vårt fall två. Vi får faktiskt inte ens köra själva, och det räcker med att vara här en dag för att förstå att det är en ganska klok regel. Jag (eller i alla fall bilen) hade inte överlevt många meter i den här trafiken. Så det krävs någon som är van att köra här, som dessutom kan prata språket om det skulle hända något. Det är fantastiskt skönt att slippa köra bil! Istället för att försöka hitta till okända ställen och bli trött och irriterad av alla köer, tutningar och trafikljus, så kan jag luta mig bakåt och bara insupa allt som händer utanför bilfönstret. Det är aldrig tråkigt här, allt liv försiggår utmed gatorna och det finns alltid något spännande att titta på. En ko som tvättas, någon som blir friserad och rakad i en liten frisersalong, en skräddare som sitter med sin symaskin i ett gathörn, några getter som försöker äta från ett fruktstånd, gubbar som balanserar på överlastade cyklar, kvinnor i vackra saris.... Även

I torsdags var vi för andra gången på den indiska myndigheten för registrering av utlänningar, Foreign Regional Registration Office, vanligen benämn FRRO. Man måste registrera sig här senat två veckor efter att man anlänt till landet, och sen varje gång man byter adress eller söker nytt visum en gång om året. Så det lär bli några turer hit. Stället ligger i södra, centrala Mumbai i en byggnad som liksom de flesta här har sett sina bästa dagar. Charmigt bedagad alltså. Och utmed gatan utanför har några invånare slagit ner sina bopålar och byggt sig små, mycket enkla och rudimentära hus. Tvätten hänger på tork och grytan kokar över öppen eld. Ganska hemtrevligt med andra ord! VW har en konsult som hjälper till med hela proceduren för att det skall gå så smidigt som möjligt (läs vem som bör mutas). Det är massor med papper som skall vara med, så det är såklart ganska skönt att få hjälp så att det blir rätt. Precis som i Afrika är det här med papper, byråkrati, massor av stämp

När jag flyttade till Sydafrika för fyra år sen sa jag till alla att jag har inte flyttat till Afrika för att börja laga mat. Och vad har hänt nu?? Efter två månader i Indien har jag varit på matlagningskurs TVÅ gånger! Känns nästan som en personlighetsförändring. Anledningen är naturligvis enbart social. Min norska väninna här drog ihop oss skandinaver (vi är inte så många!) till en "Nordic cooking class". Anjali Pathek som är kock från England med indiskt ursprung har en cooking studio i Bandra, Flavour Diaries. När jag kom dit första gången undrade jag om jag hamnat rätt, men som till så många andra ställen här så är entrén väldigt anonym och lite som ett hål i väggen. Men på tredje våningen har Anjali en fantastisk matlagnings-studio med stora panoramafönster och all utrustning för att ett sällskap på 10-15 personer skall kunna lag mat samtidigt. Utanför ser man träd och Bandras hustak och det som försiggår där. Charmigt! Första gången lagade vi indisk street food

I fredags kom så ÄNTLIGEN våra saker och vi kunde flytta in i vår lägenhet. Efter tre dagars flyttstök är jag rätt slut. Förra gången vi flyttade så gjorde Patrik hela grovjobbet och vi kom till dukat bord i Johannesburg. Jag hade helt glömt hur jobbigt det är att flytta in på ett nytt ställe! I fredags förmiddag kom två vackra indiska lastbilar med alla våra saker som vi packade ihop i början av juni Johannesburg. De hade då passerat inspektion och tull här i Mumbai. Inga konstigheter där som tur var, de var bara intresserade av TV-apparater och mina symaskiner :) Min nya fina keramikugn passerade obemärkt förbi. Skönt. Tio flyttgubbar bar upp alla våra saker och packade sen upp allting. Allt under överinseende av Anand och Laxman. Men det hela flöt på ovanligt smidigt. Redan på eftermiddagen var de klara med all uppackning och ihopsättning av alla möbler. Och allt kom fram i helt och fint skick! Det enda som gått sönder var en av mina muggar, och det kan jag ju alltid göra nya! Ef