Röken efter Diwali har lagt sig

För snart en månad sen firade man Diwali i Indien. Det är deras största högtid och kan jämföras med både jul och nyår. Det kallas också ljusets högtid och man firar i fem dagar kring nymånedagen i den hinduiska månaden karttika. Eftersom Diwali följer månkalendern så flyttar sig datumet, men den infaller alltid i slutet av oktober eller början av november. Bara en dag är nationell helgdag, men skolorna har lov en eller två veckor och firandet börjar ofta långt innan, precis som julfirandet för oss. Man dekorerar med ljus och lyktor och samma typ av julstjärnor som vi har hemma. Men inte vita förstås, i Indien är det bara färgglatt som gäller! 

Lyktorna tänds enligt sägnen för att välkomna Lord Rama och hans hustru Sita hem efter 14 år i exil när han besegrat demonkungen Ravana. Det är väldigt många att hålla reda på i den hinduiska mytologin, men Rama är en av de viktigaste gudarna efter Krishna och Rama betyder just gud på flera språk. Han är inte sällan blå på bilder av honom. Även om Diwali är en högtid som hör till de indiska religionerna så firar alla, även kristna och en del muslimer.

Kring Diwali skall man vara extra snäll mot sina medmänniskor och detta har skapat en tradition att ge gåvor i samband med högtiden. Ofta är det godsaker och annat ätbart. Man går till vänner och släktingar med små paket och får då ofta något tillbaks. Jag ordnande med korgar med diverse godsaker till vår personal och till Patriks sekreterare. För att det skulle bli bra, tog jag hjälp av min bästa granne Asha som vet precis vad som uppskattas. Vi åkte till en av de bättre indiska affärerna för mat och köpte på oss allehanda nötter, choklad, torkad frukt och annat. Det hör också till att alla får en Diwali-bonus av sin arbetsgivare.  

Diwali firas också på de flesta arbetsplatser. Hos Patrik firade man veckan innan med en puja, en hinduisk mässa. Jag åkte dit för att vara med. Hela kontoret var dekorerat och i entrén hade några i personalen gjort en stor mandala med färgad sand, vilket är väldigt traditionellt. Själva pujan går till så att en brahmin kommer och förrättar pujan och det hör då till att VD:n, dvs Patrik skall sitta med vid det lilla altaret och offra allehanda saker medan brahminen rabblar verser på sanskrit. Eftersom Patrik inte förstår ett dyft av detta, så hade han en medarbetare till hjälp som förklarade alla olika steg och vad han förväntades göra. Han fick kasta ris, offra blommor och nötter, hälla någon form av yogurt-dricka i små skålar, dricka av något slags vatten, snurra runt en liten eld för att sprida rök mm. Många i personalen, alla klädda i traditionella indiska kläder, stod runtomkring och deltog. På altaret låg dessutom företags kontobok som en symbol. Tanken med pujan är att det skall skänka rikedom till företaget, därav kontoboken. Det hela höll på i en dryg timme och för att inte alla brandvarnare skulle gå på hade dessa täckts över i förväg. Det finns alltid en lösning ;) 

 

Indier älskar tjo-och-tjim och allt som lyser och låter. Därför är också en av de folkliga traditionerna runt Diwali att smälla smällare. Precis som hemma före nyår börjar många gärna ett par dagar innan och inte många bryr sig om att det numera faktiskt är förbjudet i de stora städerna. Anledningen är framför allt att det bidrar ytterligare till den förorenade luften. Dagarna efter Diwali ligger rökdimman tät över städer som New Dehli och Mumbai. För att minska på smällandet så utfärdade man ett tillstånd i vår byggnad att bara smälla smällare under ett visst klockslag på och bara på baksidan.

Våra barn hade också skollov kring Diwali, så vi flydde Indien under en vecka och slapp det mesta av både smällare och rök. Men jag kunde se i mina förorenings-appar att nivåerna av riktigt giftiga ämnen var skyhöga dagarna efter Diwali. Nu har röken lagt sig efter Diwali, men tyvärr är föroreningsnivåerna alltjämt mer än ohälsosamma. Så med eller utan smällare är det omöjligt att andas frisk luft i Indien.