Tyger med Asha

Förra ett tag sen åkte jag med min granne och vän Asha för att köpa tyg. Asha behövde nytt tyg till en sari-blus som skulle matcha ett redan inköpt sarityg och ville ha mig med som smakråd. Redan veckan innan hade vi gått igenom hela hennes samling av sariblusar, men ingen passade tillräckligt bra till det nya ljusrosa tyget. Och inte mig emot, jag åker ju mer än gärna och köper tyg och det kan ju inte bli bättre än att en lokal indier visar mig sina favorit-tygaffärer!

Det finns alltid hur mycket som helst att välja på i tygaffärerna, man blir först helt snurrig av alla vackra tyger som ligger på hög utmed väggarna. De har få tyger på rullar som vi är vana vid, utan de ligger prydligt ihopvikta bakom en disk. Så man måste ha ett affärsbiträde som hjälper en att ta fram det man vill se. Men det är inga problem, för det råder ingen brist på personal. Och det är bara manlig personal. Jag frågade Asha varför det är så och hennes förklaring var att de anställda kommer från de enklare områdena, alltså slummen, för att de skall vara så billiga som möjligt att anställa. Och i dessa områden jobbar inte kvinnorna utanför hemmet.

Så vi bad att få se en massa olika tyger som vi matchade ihop med Ashas sari-tyg. Man behöver aldrig skämmas för att de drar fram tyg efter tyg som man sedan ratar, det är helt enkelt så det går till. Vi valde mycket noga och biträdet hjälpte till att drapera Asha för att se hur det hela skulle ta sig ut. Asha valde till slut två olika tyger som båda var fina till, ett mönstrat tyg i lite mörkare färg som blev en fin kontrast till det ljusa rosa och ett i samma färgton med mönster. Jag hittade också några fina stuvbitar som kanske kan bli något vackert en dag.

När väl blus-tyget var inhandlat åkte vi vidare till en affär för vackra band och andra utsmyckningar till saris. Jag har varit inne i liknande affärer tidigare och de får Knapp-Carlsson att framstå som en mycket blek variant av sybehörsaffär. Det är vackra band, knappar, fransar, tofsar och annat i långa rader. Alldeles för mycket att välja på för att man skall kunna bestämma sig. Men för en indisk kvinna är detta livets nödtorft, och helt självklart att kunna få det exakt rätta till sin alldeles speciella sari. När allt väl är inhandlat, tar man det till sin skräddare som syr upp det hela.






Tyvärr är det ofta fotoförbud i affärer här, så därför blir det lite sparsmakat med foton. Jag måste öva lite mer på att smygfotografera. Men slutresultatet kunde jag fota idag hemma hos Asha. Hon kommer att bli jättefin till dotterns graduation som är nästa lördag! Kanske kan hon till och med ha ett halsband som jag har gjort till.




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Personliga möten i slummen

Monsun-kaos!