Down town
Vår första lördag här var vi turister och tog en tur ner till down town. Mumbai är en avlång stad, och den äldsta delen ligger längst söderut. Det är "riktiga" stan. Vi bor ungefär i mitten, nära flygplatsen i höjd med Bandra. Längre norrut ligger lite nyare stadsdelar och och där ligger också Navi Mumbai, Nya Mumbai.
Vi började med ett stopp på Gandhi Museum. Ett hus där Gandhi bodde och arbetade när han var i Mumbai. Inte så stort, men de hade en trevlig utställning om Gandhis liv och gärning. Sebbe konstaterade att vi nu bott i länder/städer där tre av de riktigt stora frihetshjältarna har verkat; Martin Luther King (Atlanta), Nelson Mandela (Sydafrika) och Mahatma Gandhi (Indien). Känner mig ödmjuk!!!
Den största sevärdheten i Mumbai är Gateway to India, en triumfbåge i hamninloppet i södra Mumbai. Det byggdes för att hedra kung George V och drottning Mary när de kom hit i december 1911, men började inte byggas förrän 1915. Nu kommer både turister och indier hit för att se bågen och utsikten ut över havet. Så mycket folk, skräniga fåglar och ganska skitigt. När vi strosade på den öppna platsen framför monumentet föll helt plötsligt en stor kråka död ner bara en meter från mig! Precis som den blivit skjuten eller krockat med något. Men den hade nog fått en hjärtattack. Om jag hade fått den i huvudet, så hade jag garanterat fått en hysteriskt anfall!!!
Bredvid Gateway of India ligger Taj Mahal Palace Hotel, det mest anrika hotellet i Mumbai. I november 2008 var det målet för en terrorist-attack som skakade Mumbai och Indien och delar av hotellet förstördes. Efter den händelsen så har man infört hög säkerhetsnivå på alla stora hotell och varuhus i Mumbai. Överallt är det metall-detektorer och kontroller av bilar, bagage och väskor. Bra tyket jag.
Vi promenerade längs gatorna bort mot Leopold Café som var vårt lunchmål. Jämfört med Johannesburg känner jag att jag rör mig mycket friare här. Naturligtvis måste man vara vaksam för ficktjuvar som i alla stora städer och även se upp för trafiken, men annars känns det helt säkert att röra sig på gatorna. Men det är väldigt mycket folk! Vi trängde oss igenom bazarliknande gator med massor av tingeltangel. Indien präglas förstås mycket av sitt brittiska arv, så mycket av byggnaderna här nere i gamla delarna känns väldigt brittiska. Vackra, men något bedagade. Vi var inne och handlade i en riktigt barbarer-affär där Johannes blev förtjust över över utbudet av rakhyvlar, after shave och andra väldoftande tillbehör för herrar :)
Väl framme på Leopold café var vi både varma och hungriga. Leopold café är omskrivet i boken Shantaram och var också ett av terroristernas mål 2008. Helt fullt av både indier och turister. Den indiska ölen Kingfisher smakade gott i värmen och även maten de serverade. I taket kan man fortfarande se kulhålen från attentatet.
Trafiken är bedrövlig här, så både att ta sig ner och tillbaks tog sin lilla tid. Väl tillbaks på hotellet var jag helt mör. Tur då att man har en man som gärna ställer sig och lagar mat :) Jag la mig på soffan och tittade på Netflix!
Vi började med ett stopp på Gandhi Museum. Ett hus där Gandhi bodde och arbetade när han var i Mumbai. Inte så stort, men de hade en trevlig utställning om Gandhis liv och gärning. Sebbe konstaterade att vi nu bott i länder/städer där tre av de riktigt stora frihetshjältarna har verkat; Martin Luther King (Atlanta), Nelson Mandela (Sydafrika) och Mahatma Gandhi (Indien). Känner mig ödmjuk!!!
Den största sevärdheten i Mumbai är Gateway to India, en triumfbåge i hamninloppet i södra Mumbai. Det byggdes för att hedra kung George V och drottning Mary när de kom hit i december 1911, men började inte byggas förrän 1915. Nu kommer både turister och indier hit för att se bågen och utsikten ut över havet. Så mycket folk, skräniga fåglar och ganska skitigt. När vi strosade på den öppna platsen framför monumentet föll helt plötsligt en stor kråka död ner bara en meter från mig! Precis som den blivit skjuten eller krockat med något. Men den hade nog fått en hjärtattack. Om jag hade fått den i huvudet, så hade jag garanterat fått en hysteriskt anfall!!!
Bredvid Gateway of India ligger Taj Mahal Palace Hotel, det mest anrika hotellet i Mumbai. I november 2008 var det målet för en terrorist-attack som skakade Mumbai och Indien och delar av hotellet förstördes. Efter den händelsen så har man infört hög säkerhetsnivå på alla stora hotell och varuhus i Mumbai. Överallt är det metall-detektorer och kontroller av bilar, bagage och väskor. Bra tyket jag.
Vi promenerade längs gatorna bort mot Leopold Café som var vårt lunchmål. Jämfört med Johannesburg känner jag att jag rör mig mycket friare här. Naturligtvis måste man vara vaksam för ficktjuvar som i alla stora städer och även se upp för trafiken, men annars känns det helt säkert att röra sig på gatorna. Men det är väldigt mycket folk! Vi trängde oss igenom bazarliknande gator med massor av tingeltangel. Indien präglas förstås mycket av sitt brittiska arv, så mycket av byggnaderna här nere i gamla delarna känns väldigt brittiska. Vackra, men något bedagade. Vi var inne och handlade i en riktigt barbarer-affär där Johannes blev förtjust över över utbudet av rakhyvlar, after shave och andra väldoftande tillbehör för herrar :)
Trafiken är bedrövlig här, så både att ta sig ner och tillbaks tog sin lilla tid. Väl tillbaks på hotellet var jag helt mör. Tur då att man har en man som gärna ställer sig och lagar mat :) Jag la mig på soffan och tittade på Netflix!
Kommentarer
Skicka en kommentar