Festivalernas tid är nu!

Nu har startskottet gått för den indiska festival-säsongen. Den började för några veckor sen med Raksha bandhan då man firar syskonskapet bror-syster, vilket då naturligt firas i familjen. Så igår var det dags för Janmashtami, en glad högtid då man firar Krishnas födelse. Vi blev hembjudna till några av våra grannar i fastigheten för att fira. Patrik hade fått inbjudan och jag kände de inte, så jag kände mig lite osäker. Vad har man på sig, när kommer man (det verkade vara som ett öppet hus, men man vet ju aldrig), ska man ta med sig något? Vi bestämde oss för att indiska kläder nog var passande och gick dit i lagom tid efter att det börjat. Vi fick börja med att ta av oss skorna utanför, vilket man oftast gör här, men speciellt för denna högtid tydligen. Skorna måste lämnas utanför hemmet. När vi steg på blev vi som alltid väldigt välkomnade och de ville genast att vi skulle ställa upp för fotografering. I entrén hade de låtit bygga upp ett tempel av de vackraste blomsterarrangemang och inuti där var två dockor föreställande Krishna och hans maka på en gunga. Gungan hade ett litet rep så man kunde gunga dem, vilket Patrik instruerades att göra. Vi fick också blomblad att offra framför templet. Allt enligt tradition och väldigt rituellt. Krishna är en av de viktigaste gudarna i hinduismen och den stora hjälten i Bhagavad Gita.

Efter hand kom det riktigt mycket folk, mest indier men också en del utlänningar från vårt hus. Det var ritktigt trevligt! Indier vill gärna dela med sig och och är stolta över sin kultur. Både jag och Patrik fick komplimanger för vår klädsel, och de flesta hade också traditionella indiska kläder, även om de flesta inte har det till vardags. Det var en glad tillställning med sång, dans och musik. En orangeklädd krishna-munk spelade på en harmonika och sjöng ”Hare Krishna” i flera timmar och många stämde upp i den gemensamma sången och dansen. Jag kommer fortfarande ihåg de Hare Krishna munkar som gick och sjöng på gatorna när jag var liten och tycker därför det hela är något suspekt. Det var flera munkar på plats som tydligen var vänner till familjen och en av dem var väldigt vältalig och tydligen en riktig kändis-munk med TED-talks på Youtube mm. Han förstår ett av de stora Krishna-templen här i Mumbai.  Han höll också ett litet välkomsttal till Krishnas minne. Det bjöds förstås på mat som alltid i indiska hem, men bara vegetariskt och inget som vuxit under jord. Renläriga hinduer har bara ätit vegetariskt ett par veckor innan denna högtid. Varför vet jag inte, och jag har fortfarande inte förstått varför så många hinduer är vegetarianer av religiösa skäl. Många äter inte ens ägg, men mjölk går bra. Vi stannande lagom länge och hade riktigt trevligt. När vi gick var hela trapp-entrén full av skor och vi fick ett litet paket med söta indiska kakor att ta med hem. Idag fortsätter firande av Krishna med en speciell tradition, Dahi Handi (betyder lerkruka med yoghurt) där man bygger mänskliga pyramider (bara unga män) för att nå upp till en lerkruka med yogurt eller grädde. Det tycker alla är väldigt roligt och gatorna är fulla av olika lag som skall försöka nå dessa krukor. Enligt legenden så tyckte Krishna mycket om mjölkprodukter som barn och försökte därför komma åt dessa som gömdes högt upp för honom. 

När denna högtid är över, så vidtar den stora Ganesha-festivalen. Den är redan påbörjad och under helgen såg vi flera lastbilar som körde runt för att visa upp sina stora och utsmyckade Ganeshor för allmänheten. I de hinduiska hemmen har nu många en egen liten Ganesha som man offrar till och utsmyckar fram till den stora Ganesh Immersion som i år äger rum den 23 september. Hinduiska högtider följer den indiska lunisolarkalendern, så därför flyttar de på sig lite varje år.

Festival-säsongen är framför allt många hinduiska högtider som firas under ett par månader, men det är också några kristna och högtider från andra religioner under denna period på året. För en dryg vecka sen var det den muslimska högtiden Eid, och snart börjar den katolska Mount Mary Festival här i Mumbai. Indier älskar festivaler och högtider och tar alla tillfällen att fira och festa. Ju mer och färgstarkare desto bättre! Så då går det fin-fint med alla religioners firande och när de hinduiska högtiderna är över med Diwali som den stora finalen, övergår man till att fira jul och det känns som att det nästan är lika stort här som i den kristna delen av världen. Jag har fått en liten kalender av Anand som markerar alla högtider och det är något speciellt var och varannan dag. Här i Mumbai lever olika religioner sida vid sida och man respekterar de respektive traditionerna. Bra för alla!