Tänk att få se vilda tigrar!

Efter en oerhört avkopplande dag i söndags, långt från storstad och internet, var det åter dags för safari igår (läs måndag). Så tidig uppstigning klockan fem och iväg. Same procedure as last time, med kö för att betala och visa pass etc. Efter det kö för att bli tilldelad bil och chaufför. Känns lite som en gränsövergång i Mozambique med allt köande. Denna gång fick vi en kvinnlig guide som verkade rätt kunnig, men som tyvärr liksom de flesta andra, pratar dålig engelska. Många indier känner sig generade när de ska kommunicera med utlänningar om deras engelska är dålig och blir därför ännu mer tystlåtna och lite buttra. Men att vi skulle se tigrar var det i alla fall ingen tvekan om!

Det var betydligt behagligare med en morgon-tur än en i stekande eftermiddags-sol. Nu kändes det underbart att sitta i den öppna jeepen och insupa de typiska bush-dofterna och se solen stiga upp över horisonten. Lugnt och fridfullt och bara naturens ljud när inte safari-jeepen är igång. Det är väldigt vackert här, speciellt kring den stora sjön som ligger i norra delen av Tadoba. Djuren flockas runtomkring och många tar sig ett riktigt bad och en simtur. Trots gott om krokodiler i vattnet. Det ser roligt ut med simmande hjortar med sina stora horn som simmar mitt i sjön. Även tigrar badar.

Vi tog i stort sett samma rutt som förra turen och stannade vid några väldigt lugna vattenhål först innan vi kom till ytterligare ett vattenhål där det redan väntade ett antal fordon. Vi körde en bit bort på vägen där guiden tyckte att vi skulle vänta ett tag. Där såg vi tiger-spår vid sidan av jeepen.  Efter en stund blev det snabb action när några apor började rassla och tjoa i träden och vi backade snabbt tillbaks till vattenhålet. Där på ca 50 meters avstånd kom så tigrarna! En mamma och hennes två små ungar. Helt fantastiskt! Och vi hade bästa utsiktspunkten. De gick ner för att dricka och sen var det full fart på de ca 5 månader gamla ungarna som lekte och jagade varandra på slänten vid vattenhålet. Mamma tiger däremot gick och la sig efter en stund bakom en stor bambu-buske. Men småtigrarna var fulla av energi och vi stannade nog i 20 minuter för att titta på deras lek och bus. Sen blev även de trötta och försvann bakom busken. Vid det laget hade det dykt upp minst femton fordon till. Naturligtvis inte enligt reglerna att vara så många vid en tiger-sighting, men indier är inte så mycket för att följa regler. Bara om det är nödvändigt.







Förutom tigrarna var det en lugn dag i djungeln. Vi såg inte alls lika mycket djur som första dagen. När solen började steka på ordentligt vid 9:30-tiden åkte vi tillbaks till lodgen och en välbehövlig frukost. Våra vänliga värdar på lodgen blev så glada att vi nu fått se tigrarna. Vid frukosten fick vi också klart för oss att vi sett vilda hundar på morgonen under turen till parken. När det hände trodde vi att det var rävar, för de såg mer ut som rävar än de vildhundar vi sett i Sydafrika. Men det var alltså vilda hundar som sprang utanför byn alldeles innan parken. Tadoba är inte inhägnat som en park i Sydafrika, utan alla djur inklusive tigrar kan röra sig fritt. Det gör de också och varje år inträffar flera incidenter med tigrar. Dels tar tigrarna boskap, vilket gör att lokalbefolkningen gör allt för att döda tigern. Det vanligaste sättet är att de placerar gift i kadavret, som tigern och dess ungar sen äter. Men det händer också att människor blir dödade. När det sker så sätter byborna upp ett litet heligt skrin med en symbolisk tiger i med en kedja kring. Då är deras tro att det inte kommer att ske igen. Dessa små skrin kan man se utmed landsvägarna i närheten av Tadoba. Detta fick vi lära oss av en annan gäst på lodgen som vi hade nöjet att äta flera måltider ihop med. En oerhört intressant man från Indien men som för tillfället bor och forskar vid Stanford. Han åker hit till Tadoba varje år för att ladda batterierna och kunde det mesta om inte bara tigrar och wildlife, utan om mycket annat också. Bland annat hade han i detalj studerat hur Hammarby sjöstad kom till eftersom hans expert-område är urban development och sustainability. Världen är så liten även när man är i den indiska bushen! Han berättade så mycket intressant för oss om allt möjligt som skulle vara värt flera egna blog-inlägg. 

Efter frukost vidtog det vanliga mellan-safari-turer-slappandet! Ett dopp i poolen, en god bok, en liten tupplur och lite mera mat. På eftermiddagen skulle vi ut på tur igen!

Vi var beredda på en varm eftermiddagstur, men den var het! Efteråt hörde vi att det varit 45 grader, varmast i landet. Turen gick till på samma sätt som de tidigare med besök vid alla vattenhål. Nu hade djuren vaknat till liv och vi såg återigen hjortar, antiloper, vildsvin mm. Och sen fick vi åter se samma tiger-mamma med sina ungar! Nu i mycket bättre ljus för vackra fotografier, men med betydligt fler åskådare. Att vara på safari med alldeles för många indier (och några andra turister) som bara väntar på att få se tigrar i 45 graders hetta kan inte beskrivas som något annat än en kultur-upplevelse. Tyvärr av det tristare slaget, så därför berättar jag inte så mycket mer om det. Jag väljer att komma ihåg den fantastiskt vackra tigermamman som i eftermiddagssolen gick ner till vattenhålet för att dricka. Att Indien har lite att jobba på när det gäller safari-etikett kan man dock lugnt konstatera.

Väldigt möra av värmen och skumpiga vägar återvände vi ändå mer än nöjda till lodgen. Vilken fantastisk upplevelse att få se vilda tigrar! Samma känsla som när vi såg vårt första lejon i Kenya, men ändå häftigare. Och de är ju så vackra och precis så där orange som man ser på bild. Kommer nog att bli väldigt sugen på mer safari i Indien, även om det inte är samma lyx-upplevelse som i Sydafrika. Men naturen är precis lika fantastisk!