I lördags klev vi upp mitt i natten för att ta flyget till Jagpur, en stad mitt i Indien, ungefär dubbelt så stor som Stockholm. Fortfarande i Maharashtra, samma delstat som vi bor i. Efter en med indiska mått mycket smidig flygresa på en och en halv timme (flygen går aldrig i tid här) landade vi på en liten flygplats i Bromma-storlek. Redan där kände jag att vi lämnat storstan. Renare luft och fågelkvitter! Men oerhört varmt, förmodligen runt 40 grader. Vår förbokade transport väntade och vi begav oss iväg ut på landsbygden, målet var nationalparken Tadoba. Eftersom jag gått upp klockan fyra så hade jag aningen svårt att hålla mig vaken under den drygt två timmar långa bilfärden, men att det var en riktgt indisk väg undgick ingen. Bara vägarna på Madgaskar har varit sämre. Väldigt skumpigt med andra ord, och det kändes ungefär som när vi åkte ut i vildmarken i Kenya. Lite av det riktiga Indien orkade jag dock ändå lägga märke till; små, fattiga byar med oerhört enkla boningar. Kor och getter blandas med människor på sandiga vägar. Näringen är i huvudsak jordbruk med väldigt primitiva jordbruksredskap. I gatukorsningarna i de små orterna finns de vanliga stånden med förnödenheter. Alla kvinnor är klädda i traditionella kläder och ju fattigare desto färggladare. Så är det i Mumbai också. Min minnesbild från snart 30 år sen är att det ser likadant ut nu som då.
När vi kom fram till vår lodge, Tigress@Ghostri, blev vi mycket väl mottagna. Patrik hade letat upp detta ställe via Lonely Planet denna gång och vi förväntade oss ett ganska enkelt boende. Men vi bor riktigt fint i en egen liten villa med två sovrum och två vardagsrum. Rent och snyggt och med bra AC. Ända problemet är kuddarna! Jag måste lära mig att ta med egen kudde… Jag blir helt mörbultat och stel i nacken av för höga kuddar. Stället ligger verkligen ute på landet, vi har inte ens mobiluppkoppling här. Det gav mig lite Zimbabwe-vibbar, men här är naturligtvis inte alls lika öde. Det finns för mycket människor i Indien för att något skall bli riktigt öde. Men det känns av vi är ute i bushen och det är härligt. Vi har saknat bushen! Och här kan vi höra de underbara bush-ljuden som fågelkvitter, syrsor och prasslande löv. Det är väldigt rogivande, speciellt när man kommer från storstaden Mumbai.
Efter ett ha blivit serverade en mycket indisk måltid till lunch, var det dags för vår första indiska safari! Det funkar inte riktigt som i Sydafrika. Här bokar man safariturerna separat och vi missade tyvärr när bokningsfönstret öppnade för fyra månader sen, så vi fick hjälp från lodgen att boka in oss på överblivna slottar. Så det mesta ordnar sig. Det kom en taxi och hämtade upp oss för att köra oss till gaten för nationalparken. Tyvärr fick vi åka lite längre än till den närmsta gaten, så det var en liten tur på de skumpiga indiska vägarna igen. Väl vid gaten skulle vi checka in och betala osv. Ett annorlunda upplägg än vi är vana vid. Vi blev tilldelade en safari-jeep (modell mindre i jämförelse med de i SA), med chaufför och guide. Alla jeepar åkte in i parken samtidigt för eftermiddags-turen. Väl inne, spred alla ut sig och det kändes som riktig safari igen - underbart!
Det blev snart ganska uppenbart att det enda guiderna är inställda på är att visa är tigrar. Det är därför alla kommer hit. Vi vill såklart också väldigt gärna se tigrar, men är ju minst lika intresserade av andra djur som är speciella här. Efter ett tag förstod guiden att vi gärna stannade för att titta på spotted dear, gaur (som liknar en buffel, men är en antilop), sambar m.m.. Vi såg också langurer, en apa, mycket sötare än babianer, flera olika spännande fåglar och vildsvin. Allt detta när chauffören körde racer för att leta upp alla vattenhål som eventuellt kunde husera tigrar. Ingen av de fordon vi mötte på turen verkade ha stött på några tigrar denna eftermiddag, och guiderna var klart besvikna. Men så plötsligt dyker djungelbjörnen Baloo upp!!! En sloth bear, läppbjörn på svenska. Förmodligen svårare att få en skymt av än tigrar. Han rasslade till snabbt i bambu-skogen och var strax försvunnen, så det blev bara några hastiga mobilfoton tyvärr. Det är faktiskt första gången vi ser en vild björn. Jätteroligt! Bhalu är förresten hindi för björn.
 |
|
|
|
|
 |
| |
 |
| |
 |
| |
 |
| |
 |
|
|
Tyvärr inga tigrar denna gång. Men vi har två turer kvar. Idag har vi en mellandag och vilar ut. I hettan försöker vi hitta svalast möjliga plats, för bästa möjliga avkoppling.
Kommentarer
Skicka en kommentar