Stories from Mumbai

Igår hade vi release-fest för vår bok! Det vill säga den bok som American School of Bombay ger ut i år. Det är tredje året i rad som skolan ger ut en antologi berättelser av elever, föräldrar, lärare och andra anställda, alla på temat "From the road". Årets titel är Reflections from the road och innehåller korta berättelser och dikter på åtta olika språk tillsammans med målningar, teckningar och foton. Omslaget är en målning av en student i grade 10. Årets ledord har varit "courage and compassion", ett tema som har inspirerat till berättelser om visar på mod och medkänsla. Det är berättelser från globala nomader som vågat ge sig ut att upptäcka världen, vare sig det är som medföljande, barn eller professionell. Det är berättelser om med- och motgång, om att överkomma svårigheter, om att finna styrka, vänskap och kärlek långt hemifrån eller nära. Drivkrafterna bakom att ge ut dessa böcker (de två tidigare heter Stories from the road och Letters from the ro...

Förra ett tag sen åkte jag med min granne och vän Asha för att köpa tyg. Asha behövde nytt tyg till en sari-blus som skulle matcha ett redan inköpt sarityg och ville ha mig med som smakråd. Redan veckan innan hade vi gått igenom hela hennes samling av sariblusar, men ingen passade tillräckligt bra till det nya ljusrosa tyget. Och inte mig emot, jag åker ju mer än gärna och köper tyg och det kan ju inte bli bättre än att en lokal indier visar mig sina favorit-tygaffärer! Det finns alltid hur mycket som helst att välja på i tygaffärerna, man blir först helt snurrig av alla vackra tyger som ligger på hög utmed väggarna. De har få tyger på rullar som vi är vana vid, utan de ligger prydligt ihopvikta bakom en disk. Så man måste ha ett affärsbiträde som hjälper en att ta fram det man vill se. Men det är inga problem, för det råder ingen brist på personal. Och det är bara manlig personal. Jag frågade Asha varför det är så och hennes förklaring var att de anställda kommer från de enklare om...

Efter en oerhört avkopplande dag i söndags, långt från storstad och internet, var det åter dags för safari igår (läs måndag). Så tidig uppstigning klockan fem och iväg. Same procedure as last time, med kö för att betala och visa pass etc. Efter det kö för att bli tilldelad bil och chaufför. Känns lite som en gränsövergång i Mozambique med allt köande. Denna gång fick vi en kvinnlig guide som verkade rätt kunnig, men som tyvärr liksom de flesta andra, pratar dålig engelska. Många indier känner sig generade när de ska kommunicera med utlänningar om deras engelska är dålig och blir därför ännu mer tystlåtna och lite buttra. Men att vi skulle se tigrar var det i alla fall ingen tvekan om! Det var betydligt behagligare med en morgon-tur än en i stekande eftermiddags-sol. Nu kändes det underbart att sitta i den öppna jeepen och insupa de typiska bush-dofterna och se solen stiga upp över horisonten. Lugnt och fridfullt och bara naturens ljud när inte safari-jeepen är igång. De...

I lördags klev vi upp mitt i natten för att ta flyget till Jagpur, en stad mitt i Indien, ungefär dubbelt så stor som Stockholm. Fortfarande i Maharashtra, samma delstat som vi bor i. Efter en med indiska mått mycket smidig flygresa på en och en halv timme (flygen går aldrig i tid här) landade vi på en liten flygplats i Bromma-storlek. Redan där kände jag att vi lämnat storstan. Renare luft och fågelkvitter! Men oerhört varmt, förmodligen runt 40 grader. Vår förbokade transport väntade och vi begav oss iväg ut på landsbygden, målet var nationalparken Tadoba. Eftersom jag gått upp klockan fyra så hade jag aningen svårt att hålla mig vaken under den drygt två timmar långa bilfärden, men att det var en riktgt indisk väg undgick ingen. Bara vägarna på Madgaskar har varit sämre. Väldigt skumpigt med andra ord, och det kändes ungefär som när vi åkte ut i vildmarken i Kenya. Lite av det riktiga Indien orkade jag dock ändå lägga märke till; små, fattiga byar med oerhört enkla boningar. Kor oc...