Ständig trafikkaos

Mumbai är världens mest tättbefolkade stad. Förmodligen också världens mest trafiktäta stad, det känns i alla fall så. Här är ständig trafikkaos, nästan alla timmar på dygnet. Vi har valt att bo i en stadsdel som består mest av stora bankkomplex, hotell och andra kontorsbyggnader, så på nätterna är det mindre trafik just här. Gatorna är också lite bredare.

Men när man rör sig i Mumbai måste man räkna med mycket trafik och stökig trafik. Om en väg har tre filer, så betyder det ofta att man ser fem fordon i bredd. Det är ju förstås inte bara bilar och andra fordon med fyra eller fler hjul på vägarna. Ett betydande inslag i trafikbilden är alla auto-rickshaws, eller tuk-tuks. De har tre hjul och kör som galningar överallt. Eftersom de är mindre än bilar tränger de sig in var som helst och det är ofta inte många centimeter till en rickshaw från bilfönstret. Så man måste vara beredd att bli uttittad även när man sitter i bilen ;) I södra Mumbai, dvs i de gamla delarna får man inte köra rickshaw. Så trafikstöket där är aningen mer kontrollerat, även om det fortfarande är lika trångt på vägarna. I en rickshaw får man ta tre passagerare, men inte sällan är det fler. Speciellt barn kan man trycka in många. Roligast var när vi såg en rickshaw på motorvägen med två eller tre personer i plus två stora getter som stack ut sina huvuden på varsin sida.

Något det kryllar av överallt är motorcyklar, mopeder och vespor. Det är det vanligaste transportmedlet för allmänheten om man äger ett eget fordon. Våra chaufförer kommer susande på motorcyklar på morgonen och utanför oss finns en stor parkeringsplats som till största delen består av motorcyklar. De är ju också små och kan tränga sig in överallt, vilket de naturligtvis gör. Om det finns utrymme på vägen, så tar man det. På en motorcykel (och det är små motorcyklar här), ser man oftast minst två personer, ofta tre eller till och med fyra. Barn från späd ålder klämmer man in mellan två vuxna eller framför föraren. Föraren har i regel hjälm, men det beror enbart på att det finns en lag som säger att man får böta 200 rupier (ca 25 sek) om man kör utan. Indier i allmänhet förstår inte alls vad hjälmen skall vara bra för, den är mest bara i vägen och varm. Inte sällan ser man att hjälmen hänger på styret när de kör. Passagerare har aldrig hjälm, inte ens små barn. Förutom skaderisken att köra utan hjälm, så kan man bara föreställa sig alla avgaser och mikropartiklar man får i sig som motorcykelförare. Förfärligt!

Näst i tur kommer cyklisterna. De ser man inte så många av på motorvägarna som tur är, men annars är det vanligt med cyklar. På gamla hederliga, oväxlade cyklar, inte olika de militärcyklar som såldes på överskottslagret när jag var liten. Rejäla pakethållare har de också, vilka används till att transportera allt från ägg till madrasser. De är riktigt skickliga på att lasta på och sen balansera med enorma laster. Ännu mer här än i Afrika faktiskt.

Vägarna är inte bara till för fordon och cyklar. Alla har tillgång till vägen, så naturligtvis kryllar det av fotgängare. En del drar på kärror. Kreatur som kossor och getter ser du också överallt, fler getter än kossor nuförtiden. När jag var här för snart 30 år sen var ett bestående minne av Bombay alla dessa kor som gick överallt. Men nu har man förbjudit kossor på gatorna i många större städer, så det är betydligt färre kor nu och inga lösdrivande. Lösdrivande hundar finns det dock väldigt gott om, alldeles för många enligt min åsikt. De tillför absolut inget som någon har glädje av. Hästar ser du sällan, men kommer du utanför storstan så kan det dyka upp både åsnor och kameler. Även på motorvägen.

Det är aldrig tyst i Mumbai och ett av de mest framträdande oljuden var du än är, är allt tutande. Bilister och tuk-tuk-chaufförer tutar hela tiden. Som en riktigt dålig ovana. I vissa delar av Bandra är det så öronbedövande att man önskar att man hade hörselkåpor på sig. Hela dagarna hör jag tutandet utanför på vår gata. I Sverige tutar vi aldrig så, jag förstår faktiskt inte alls vitsen. Det är som att alla vill säga "här kommer jag", se på mig. Ett sätt att hävda sig i mängden. Men man vänjer sig, i alla fall nästan. Våra chaufförer tutar inte, de är lite mer sofistikerade tack och lov :)

Som fotgängare lever du ett farligt liv här. Att korsa gatan är något av ett äventyr och man kan absolut inte räkna med att bilar eller tuk-tuks stannar för en fotgängare. Indier är modiga och sätter bara upp en hand som ett stopp-tecken, men jag litar inte på att det skulle funka för mig. Mitt trick är att korsa samtidigt som ett gäng indier, för det finns oftast att tillgå!